Vattnets väg

Genom FRG, Frivillig Resursgrupp, har vi lottor haft chansen att göra två jättespännande studiebesök. Vi har följt vattnets väg från Mälaren till vattenverket Görväln via oss människor till avloppsverket Käppala.




På Görvälns vattenverk tog man in ganska rent vatten från Mälaren, egentligen drickbart som om det kom från en egen brunn. Men så renar man det via en mångfaldig process med aluminiumsulfat och kiselsyra som drar till sig smuts, sandfilter, kolfilter, UV-ljus, pH-justering och monokloramid. Man pumpar ut vattnet till alla kommuner på norra sidan av Stockholm via ett antal pumpstationer.

De risker och hot man ser mot vattenproduktionen är att man får in e-coli-bakterier i större omfattning i systemet, eller att någon slår ut systemet med någon typ av terrorattack. Tekniska problem som trasiga rör och pumpar är man trygg med, det finns många möjligheter att koppla runt och tillfälligt koppla in Stockholms vatten till oss.

Vi människor gör av med 200 liter per dygn! Då är det bara ett par liter som vi dricker så klart. Vårt vatten är medelhårt mot mjukt, ett perfekt vatten jämfört med t ex Uppsala som tar vatten ur rullstensåsen.

Till Käppalaverket pumpas vårt avloppsvatten via ett antal pumpstationer som samtidigt höjer nivån så det rinner svagt neråt i sju km/h. Rören är rostfria för att hålla för alla kemiska påverkningar.

Först grovrenas vattnet genom ett galler, och där hittar man allt som inte borde ha varit i avloppet. Pengar, öronpinnar, bindor, hushållspapper mm. Större saker kan leta sig in i systemet, men då genom sabotage och inbrott i pumpstationerna. Det största man hittat var ett bakdäck från en traktor! När det blir stopp brukar det bero på trädrötter eller saker man slängt i, som fångar upp mindre saker och fett och bildar tjocka klumpar som är svåra att få bort i rören. Allt fett som vi häller, diskar, ner i avloppet är ett problem!

Sedan skär knivar sönder allt och vattnet går via ett sandfång som tar hand om det som faller ner, som sedan förs till rötkammare och blir biogas, som de säljer. Vattnet renas biologiskt med olika tillsatser av syre och kväve som gör att bakterier tar hand om allt giftigt. Efter sedimentering blir restprodukterna rötslam som används i jordbruket och mer biogas. Vattnet filtreras genom lecakulor och sand under luftning och pumpas ut i Östersjön djupt ner och en bra bit ut i havet.

Färgrester, olja, krom, antibakteriella rengöringsmedel och vissa importerade billiga tvättmedel ställer till problem för avloppsverket. Det kan slå ut allt, eller det kan göra slammet giftigt så det inte kan användas utan måste lagras, eldas upp.

Ingrid