Tankar upprunna ur en Riksstämma…

Den 20-21 november 2011 gick Svenska lottakårens riksstämma anno 2010 av stapeln. Det var premiär för mig, men till all tur hade jag sällskap av Madde som kunde lotsa mig genom blanketter, kuponger och röstkort. Det finns väldigt, väldigt mycket traditioner i bakgrunden på en sån här tillställning. Och mycket av det hade jag nog aldrig förstått om jag inte läst min lottahistoria och haft Madde som kunde förklara sambanden.

Den första dagen bjöd på flera intressanta föredragningar om SLKs situation i dag, försvaret av idag och framtidsprognos, det civila samhällets behov och väldigt mycket ekonomi och siffror. Mycket nyttigt och även en liten signal om att det är läge att börja tänka till om framtiden. Vad vill, kan och hinner vi, dagens lottor egentligen göra och vilka uppdrag kan försvaret/hemvärnet ge oss i fortsättningen? Och jag tror också att det kommer att krävas mer av de lottor som får uppdrag i framtiden, det syns redan på den nya grundutbildningen GU-F. Och det är bra att kraven ökar för det är roligare för den enskilda lottan med större utmaningar och det är bättre för organisationen som helhet att få visa vilken kvalité vi kan leverera om kraven blir både högre och tydligare.

Traditionellt invigs riksstämman av vår beskyddare som nu är kronprinsessan Viktoria. Hon kom in under pompa och ståt, fanorna fladdrade lite ängsligt hit och dit, men alla kom raskt på plats och beskyddarinnan upp på scenen. Jag satt under andäktig tystnad med pennan i högsta hugg för att få skriva ned de uppmuntrande och kloka ord jag väntade mig att få med mig hem till alla er i kåren. Det var lätt: ”” (Läs gärna mer om leenden i I Sikte 4/2010)

Riksstämman hålls vartannat år och en av de tyngre motioner som kommit in var att hålla riksstämman var tredje år i fortsättningen. Dels för att det är väldigt dyrt att hålla en stämma men också för att ge överstyrelsen lite arbetsro, två år är alldeles för kort tid för att besluta om och genomföra förändringar. Och det är inte bara på riksplanet det är dyrt med stämman, det är även dyrt för kårerna ute i landet att betala deltagaravgifter, resor, hotell… Det var faktiskt många som var där helt på egen bekostnad!

Demokrati i praktiken utövas inte på ett årsmöte/stämma, där klubbar man igenom väl förberedda förslag som stötts och blötts av dem som valts till det. Skulle man ha diskussioner, oförberedda omröstningar och ta ställning till förslag som inte förgranskats skulle det bli rena kalabaliken. Därför är jag för förslaget att hålla riksstämma med längre intervall, men då vill jag ha riktiga val av ledamöterna! Låt dem som nominerats kandidera, presentera sig på hemsidan och i tidningen, berätta vad de vill uträtta under mandattiden och vart de vill lotsa SLK-skeppet! Lite mer transparens för att använda ett ord i tiden! Men stämman är ändå väldigt viktig som symbol för demokratin och naturligtvis som ett av de få återstående tillfällen då kårer från olika delar av landet träffas rent fysiskt. För medge att det skulle vara ganska trist med en webb-baserad riksstämma…

Förutom personvalen hölls omröstning om de motioner som ställts till årsstämman. Några frågor skall undersökas vidare men det kan ni läsa om i protokollet från stämman, det finns på hemsidan. Den enda fråga som väckte diskussion var skjortan och baskern till föreningsdräkten… Och vips kände jag att nu är vi tillbaka till 1940-talet… ni minns vad vi läst, sett i filmen Lottalöftet och även kunde höra vittnas om i Lottamuseet i Tusby: Schismen mellan frontlottorna och hemmalottorna, de ”riktiga” lottorna vid fronten och dom som bara var hemma, inte utsatte sig för faran… Visst finns det kvar idag ännu, 2011 i Sverige! I officiella sammanhang är det uniform som gäller, inför prinsessbröllopet i somras var frågan om den gröna kamouflageuniformen skulle duga eller inte – det var aldrig tu tal om att en civil lotta skulle få delta! För det är ju bara den som har militärt avtal som får bära uniform, alltså utesluts resten med automatik från de högtidliga sammanhangen.

För oss som inte har militärt avtal finns en föreningsdräkt (och det var skjortan till denna som stod i hetluften under stämman). Dräkten består av en blå kavaj med vit skjorta, alltså en typisk pseudouniform. Vi som inte får uniform kan i alla fall låtsas att vi har en. Men lottorna med militära avtal blir allt färre och vi blir fler och fler som har civila avtal och dessutom är väldigt aktiva inom vår gren så vem vet, på nästa kronprinsessbröllop kanske häcken bildas av en rad gnistrande lottor iklädda varselväst!

Men stämman var inte bara föredrag, ekonomi, motioner och val det var också många kära återseenden och nya kontakter som skapades, vi nätverkade för fullt i pauserna och under middagen. Middagsmaten har inte lämnat några bestående minnen (och inga men heller) men underhållningen var fantastisk! Om de var komiker eller sångare må vara osagt, men de tog oss på en musikalisk tidsresa genom Dover-Calais, med E-type, Berghagen, Uggla, Style mfl. Vi skrattade och vi sjöng och det var till och med flera som gick upp och spontant dansade! Det var en härlig stämning, glädjen flödade och energin bara hoppade i salen och med den känslan i minnet vill jag avsluta mina tankar kring Riksstämman 2010. Oavsett vad framtiden bjuder på för utmaningar, möjligheter och hotbilder så finns det tillräckligt med gott humör och energi bland Sveriges lottor för att tillvarata och bemöta allt som kommer!