Sjuk av mat

Diabetes
Diabetes är en kronisk sjukdom som innebär att sockerhalten i blodet är för hög. Diabetes orsakas av brist på hormonet insulin eller av att insulinet inte har full effekt.


Diabetes finns i olika former. De vanligaste är:

diabetes typ 2 som oftast bryter ut i vuxen ålder och orsakas av att man inte har förmåga att producera tillräckligt med insulin. Har hög ärftlighet.
diabetes typ 1 som oftast börjar under barn- och ungdomsåren men även vuxna kan insjukna. Diabetes typ 1 beror på att antikroppar förstör cellerna som tillverkar insulin. Sjukdomen har låg ärftlighet.
graviditetsdiabetes som orsakas av att man under graviditeten inte förmår att producera tillräckligt med insulin. Om du haft graviditetsdiabetes har du också en ökad risk att utveckla diabetes senare i livet.

Insulin bildas i bukspottkörteln och behövs för att transportera in blodsockret i kroppens celler.

Diabetes kan fastställas genom blodprov. Om du vid två tillfällen, på fastande mage, har ett blodsocker som är lika med eller högre än 7,0 millimol per liter (mmol/l) får du diagnosen diabetes. Hos personer som inte har diabetes ligger blodsockret under 5,6 millimol per liter på fastande mage. Området mellan 5,6–6,9 millimol per liter benämns som nedsatt tolerans mot glukos, socker. Om du har nedsatt glukostolerans innebär det att du har risk att utveckla diabetes längre fram. Rådet till dig som har nedsatt glukostolerans är att röra på sig och vara fysiskt aktiv samt att gå ner i vikt om du är överviktig.

Symtom vid diabetes
Klassiska tecken på diabetes är:

ökad trötthet
att man ofta är törstig
att man kissar mycket
att man går ner i vikt.
Kontakta din vårdcentral om du misstänker att ditt blodsocker är för högt. Eller om du ofta är törstig och behöver dricka betydligt mer än tidigare.

Symtomen vid diabetes typ 2 är svaga. Därför kan man ha sjukdomen länge utan att känna av den. De flesta har inga symtom. Sjukdomen upptäcks ofta vid en hälsokontroll eller i samband med annan provtagning.

Diabetes typ 1 får man mer akut med tydligare symtom. Sjukdomen kan utvecklas på ett par veckor och leda till allvarlig syraförgiftning. Det är därför viktigt att söka vård så snart man misstänker diabetes.

Graviditetsdiabetes fastställs genom blodprov som tas vid kontroller på mödravårdscentralen.

Behandling av diabetes
Patienter som har diabetes typ 1 behandlas oftast av läkare på en diabetesmottagning på sjukhus, medan patienter med typ 2 oftast behandlas av läkare på vårdcentral.

Det är viktigt att ha ett så normalt blodsocker som möjligt för att undvika följdsjukdomar till diabetes.

Vid diabetes typ 1 är behandlingen alltid insulin som antingen ges med sprutor dagligen eller med en insulinpump.

Vid diabetes typ 2 kan man ofta få ett bra blodsocker genom att ändra sina mat- och motionsvanor. Efter en tid behöver man ofta sätta in tabletter för att efter ytterligare ett antal år komplettera med insulin. Behandlingen är individuellt avpassad och kan variera mycket mellan olika personer.

Att leva med diabetes
Diabetes typ 1 är en sjukdom som, vad vi vet i dag, inte går att förebygga. Det gäller att få balans mellan mat, motion och insulindoser för att må bra. Råden vad gäller mat och fysisk aktivitet liknar dem som ges till befolkningen överlag.
När det gäller diabetes typ 2 är det viktigt att motionera och att väga normalt. Om du är överviktig är det bra om du kan försöka gå ner i vikt.

Du som har diabetes har rätt att utan kostnad få en blodsockermätare och annat material som behövs för att du ska kunna testa ditt blodsocker hemma.
Matråd vid diabetes:

Fördela måltiderna jämnt över dagen och ät på regelbundna tider.
Ät enligt tallriksmodellen.
Ät rätt sorts fett i rätt mängd.
Välj mat med mycket fibrer.
Välj långsamma kolhydrater.
Ät mindre av mat och dryck som innehåller mycket socker, det vill säga snabba kolhydrader.

IBS – känslig tarm
IBS innebär att man har olika besvär som har att göra med mag-tarmkanalen. Namnet är en förkortning av den engelska benämningen ”irritable bowel syndrome”. Det finns inte något bra namn för IBS på svenska, men funktionella tarmbesvär används ofta eftersom det finns en rubbning i hur man upplever att tarmen fungerar. Sjukdomen brukar även kallas ”kolon irritabile” eller känslig tarm.

Trots att det har forskats mycket om IBS är det inte känt vad sjukdomen beror på. IBS anses vara en sjukdom där flera olika saker tillsammans bidrar till besvären, bland annat psykosociala faktorer, förändringar i funktionen av tarmens egna muskler och nerver tillsammans med samspelet med nerver till och från hjärnan.

IBS kan ibland ge mycket besvär och göra att livskvaliteten blir sämre. IBS smittar inte och kan inte utvecklas till cancer eller något annat allvarligt. Det är heller inte någon sjukdom som kan botas med operation eller någon medicin, men det finns flera olika läkemedel som kan minska besvären.

Sjukdomen är vanligare bland kvinnor och börjar oftast i 30- till 40-årsåldern, men kan likaväl börja när man är barn som i 60-årsåldern.
IBS drabbar främst tjocktarmen. Typiska besvär är:

magont, som går över när man tömmer tarmen
förstoppning eller diarré, ibland växlande mellan bägge
att besvären ska ha förekommit under lite längre tid än vad en vanlig magsjuka brukar göra
Det är även vanligt med gasbesvär och att man inte känner sig färdig efter ett toalettbesök.
Den ökade retbarheten eller irritationen gäller inte bara tjocktarmen utan hela mag-tarmkanalen. Man kan alltså ha ökad retbarhet även i matstrupen eller i magsäcken. Man kan också ha en ökad retbarhet i andra organ i kroppen, till exempel i könsorganen och urinvägarna. Det kan innebära att man behöver kissa oftare, vilket ibland kan förväxlas med blåskatarr. Det är inte heller ovanligt att man kan känna ett tryck i underlivet.

Kvinnor med IBS har ofta ont vid samlag och, om de inte använder p-piller, kraftig mensvärk.

Det finns inget speciellt prov som visar att man har IBS utan det är vilka besvär man har som avgör om man får diagnosen. För att få diagnosen IBS ska besvären ha börjat för minst sex månader sedan. Man ska ha haft smärta eller obehag i magen minst tre dagar per månad under senaste tre månaderna.

Man har ofta IBS under många år med varierande grad av besvär, som kan lindras mycket genom att man undviker viss mat. Det finns inget råd som hjälper alla med IBS, utan man måste själv pröva sig fram till vad man mår bäst av. Regelbundna toalettbesök och motion brukar också göra att man mår bättre. Det kan också vara värre när man är stressad, glömmer att äta eller gå på toaletten regelbundet. Det är, under en period med besvär, ofta att man äter, snarare än vad man äter som ger mer besvär. Många som har IBS brukar må bättre av små och lite tätare måltider. Fet mat brukar ge mer besvär.

Mat med mycket fibrer kan minska förstoppningen men gör sällan att man får mindre ont. Det är viktigt att välja rätt sorts fibrer. Så kallade lösliga fibrer från till exempel frukt kan ibland minska besvären medan olösliga fibrer, framför allt från de olika sädesslagen, snarast ger mer besvär.

Källa: Vardguiden