Medaljfester

I höstas när det var riksstämma var jag inbjuden till den för att ta emot en medalj, men just då lyckades jag bli sjuk. Därför anade jag ganska snabbt vad det handlade om när Madde började lirka och fråga om jag var upptagen den 1 juni, om jag kunde åka med henne till Älvkarleö herrgård. Jag sa förstås ja. Det skulle visa sig att herrgården hade fått en stor konferens den helgen, så lottaöverstyrelsens möte flyttades till Stockholm och de egna lokalerna på Lilla Nygatan 14.




Jag blev vänligt mottagen av generalsekreteraren Helene Rådemar som visade mig upp till översta våningen där de flesta i lottaöverstyrelsen, LÖ, väntade. Vi fick alla var sitt champagneglas och när Madde hade anslutit skålades det för mig och jag fick ta emot den finaste medaljen av dem alla – Riksförbundets Sveriges Lottakårers Kungliga guldmedalj. Sedan gick vi ner till Slussen och tog båten till Restaurang J i Nacka där en mycket god middag serverades till trevligt samspråk. När båten skjutsat oss tillbaka till Gamla stan drog Madde med mig och ett gäng glada LÖ-ledamöter till en skum irländsk ölpub, och där nere i källaren satt vi ytterligare någon timme och surrade om lottasaker.

För att få en medalj i lottakåren behöver man vara en aktiv medlem. Antingen inom kåren som funktionär på något sätt eller i ett totalförsvarsuppdrag, militärt eller civilt, till exempel FRG. Om man varit aktiv i sju år kan den egna lottakåren söka för dig att få Lottornas silvermedalj. Efter ytterligare fem år kan man få Lottornas guldmedalj, det vill säga efter tolv år, men man måste få dem i rätt ordning och med rätt antal år emellan. Efter ytterligare fem år (17 år totalt) kan kåren söka Kunglig silvermedalj till dig. Och slutligen efter ytterligare fem år (totalt minst 22 år) kan man få Kungligt guld.

I verkligheten söker inte lottakåren varje år, utan brukar samla sig inför jubileum och lite högtidligare tillfällen, så att festligheterna ska kryddas av en stor medaljutdelning. När vår kår fyllde 60 år 2011 deltog rikslottachefen och fäste medaljer av olika valör på tio lottor på kalaset. Fler hade fått om de varit med!

Nu råkar jag veta att medaljkommittén just ska sätta sig och jobba, så till kårstämman i mars kan det hända att du blir aktuell för en fin medalj. Om du inte varit med tillräckligt länge finns andra utmärkelser att få. Årsnålar är en fin tradition, jag fick faktiskt en 30-års nål på den senaste stämman i kåren!

Nu väntar för min del bara en utmärkelse, men det är den finaste av dem alla – att bli hedersmedlem i lottakåren. Jag försöker göra allt för att förtjäna detta i framtiden. Men om det lyckliga skulle inträffa att jag får en sådan utmärkelse, så kommer jag inte att sluta vara aktiv i lottakåren, för den har varit och är och kommer att förbli ett av de viktigaste forumen i mitt liv.

Tack,

Ingrid George