Matallergier

De flesta allergier debuterar i barndomen och tyvärr ser man att allergierna ökar. Både arv och miljö spelar en roll om man kommer att utveckla en allergi, om en eller båda föräldrarna har allergier ökar riskenatt också barnet får allergi. Man skiljer på allergi, överkänslighet och intolerans.

Allergi är en felprogrammering som gör att immunsystemet reagerar på ett ämne som kroppen normalt tål och bildar så kallade allergiantikroppar mot ämnet. När man nästa gång kommer i kontakt med ämnet startas en reaktion i kroppen och man får allergiska besvär som exempelvis nässelfeber, diarré, astma.

Vid överkänslighet kan man reagera med samma symtom som vid allergi. Vid överkänslighet reagerar dock inte immunsystemet utan det finns en förhöjd känslighet i något av kroppens organ som gör att man reagerar. Vid överkänslighet ger exempelvis inte hudtest eller blodprov utslag.  Intolerans betyder att kroppen inte tolererar ett speciellt ämne, exempelvis gluten och laktos.

Celiaki (glutenintolerans)
Denna typ av överkänslighet innebär att man blir sjuk av att äta produkter gjorda på något av sädesslagen vete, korn, och råg. Anledningen till detta är att dessa sädesslag innehåller gluten, vilket är det protein som hjälper till att ge deg dess karaktäristiska egenskaper. Gluten orsakar en skada, inflammation, på slemhinnan i tarmen vilket leder till att man inte kan tillgodogöra sig födan på ett normalt sätt. Man tar helt enkelt inte upp tillräckligt mycket näringsämnen.

Symptomen vid glutenöverkänslighet hos barn är viktminskning, undernäring och illaluktande, lösa och kletiga avföringar. Även oförklarlig trötthet och lågt blodvärde är karaktäristiska tecken på denna typ av överkänslighet. Hos vuxna är det svårare att diagnosticera glutenöverkänslighet på grund av att symptomen är mer diffusa. Vilket gör att många går med besvären odiagnostiserade under lång tid.

I Sverige är 1 på 100 personer glutenöverkänsliga och dessa personer måste hålla en sträng glutenfri diet resten av livet. Denna typ av överkänslighet går alltså inte över. Istället för produkter med vanligt mjöl får dessa personer äta produkter som är naturligt glutenfria eller där mjölet ersatts av till exempel majs-, ris-, hirs- eller bovetemjöl. Efter en tid med glutenfri kost blir tarmslemhinnan oftast återställd och sjukdomssymptomen försvinner.

Laktosintolerans
Laktosintolerans innebär att man är överkänslig men inte allergisk mot mjölksocker, laktos, som finns i mjölk. Vanliga symtom är gaser, diarré och magont.
Laktosintolerans är ofarligt och ger inga följdsjukdomar. Besvären kan upplevas som obehagliga, men kan oftast undvikas om man minskar mängden laktoshaltiga produkter i maten.

Laktos (mjölksocker) är en sockerart som bara förekommer i mjölkprodukter. Enzymet laktas som finns i tunntarmens slemhinna bryter ner laktos till glukos och galaktos. Den som är laktosintolerant har brist på laktas och kan därför inte bryta ner laktos. Cirka 3-5% av den vuxna svenska befolkningen är laktosintoleranta. Förmågan att bilda enzymet laktas är ärftligt betingat. I en del områden i världen är nästan alla vuxna laktosintoleranta.

Det finns tre olika former av laktasbrist. Medfödd laktasbrist: Denna form av laktosintolerans är extremt ovanlig. Den upptäcks redan när spädbarnet ammas eller får laktoshaltig modersmjölksersättning och ger vattentunna diarréer. Dessa personer saknar helt enzymet laktas.

Primär laktasbrist: Detta är den vanligaste orsaken till laktosintolerans. Med stigande ålder får en del människor nedsatt förmåga att bilda enzymet laktas. En viss förmåga kvarstår dock för det mesta vilket för att små mängder laktos kan spjälkas. Förmågan att bilda laktas kan inte återfås.

Sekundär laktasbrist: Denna form uppträder i samband med någon annan skada på tarmen. Vid obehandlad glutenöverkänslighet, inflammation i tarmen, kraftig maginfluensa eller efter bukoperation kan tarmslemhinnan vara så skadad att den inte förmår att producera laktas. När skadan läkt återkommer oftast förmågan att producera laktas.

Om laktos inte spjälkas i tunntarmen kommer laktosen att jäsa av bakterier i tjocktarmen och ge upphov till gaser. Gasbildningen och laktosens vattenbindande effekt ger symtom som diarré, uppspändhet, samt koliksmärtor.

För att diagnostisera laktosintolerans görs en laktosbelastning. Patienten får dricka en lösning med laktos och uppkomna besvär noteras. Blodglukosvärdet registreras samtidigt. Ett annat sätt att bekräfta laktosintolerans är att ta ut ett prov från tunntarmen och mäta hur mycket laktas som finns i provet. Behandlingen går i huvudsak ut på att inte inta mer laktos än vad man tolererar. De flesta laktosintoleranta personer klarar upp till 5 g laktos per dag (= ½ glas mjölk). Hur mycket laktos man klarar bör provas ut individuellt. Feta mjölkprodukter innehåller mindre laktos än magra produkter.

Mjölkallergi
Cirka två procent av alla spädbarn reagerar mot komjölksproteinet när de övergår från modersmjölk till välling, gröt och mat som innehåller komjölk. Barnen kan även reagera när de enbart ammas då mamman äter mjölkprodukter. Mjölkallergiker kan även få symptom om de får mjölkprodukter på huden tänk på att många hygienartiklar som tvål, schampo osv innehåller mjölkprodukter. De flesta barn har vuxit ifrån sin allergi/känslighet vid tre års ålder.

Symptom: Diarré, förstoppning, kräkning, kolik, nässelutslag, eksem, läpp- och ögonsvullnad, astma, slöhet, överaktivitet, otillräcklig viktökning och i värsta fall anafylaktisk chock.

Behandlingen är en kost helt fri från mjölk och livsmedel där mjölk ingår. Tänk på att det kan räcka med att få mjölkprodukter på huden för att ge symtom.
Skillnad på mjölkallergi och laktosintolerans

Laktosintoleranta är intoleranta mot mjölksockret (men kan äta mjölkprodukter som är laktosfria eller reducerade) medan mjölkallergiker är allergiska mot mjölkproteinet och måste avstå helt från produkter som innehåller mjölk som fil, yoghurt, ost etcetera.

Nötallergi
Hasselnötsallergi är en vanlig allergi, och de flesta har kvar den även i vuxen ålder. Är man allergisk mot hasselnötter är man oftast även allergisk mot andra nötsorter som exempelvis cashewnötter och valnötter eftersom någon/några av deras proteiner liknar varandra. Många björkpollenallergiker korsreagerar på hasselnötter.
Mandel är en stenfrukt och är släkt med aprikoser (ofta förekommer aprikoskärnor i bakverk), körsbär, plommon och persikor, och som mandelallergiker kan man korsreagera mot dessa.

Jordnöt, kokosnöt, muskotnöt och sheanöt tillhör inte nötsläktet. Man kan även vara överkänslig/allergisk mot dessa, men då handlar det inte om nötallergi.
Besvären av att äta nötter kan vara klåda i mun och svalg, svullnad, andnöd och kräkning. Andra symptom kan förekomma eftersom symptomen kan vara mycket individuella.

Äggallergi
Äggallergi är vanligare bland barn än vuxna och försvinner ofta i skolåldern. Som äggallergiker kan man reagera på damm från äggkartong och kakmix eller om de vistas i närheten när maträtter innehållande ägg tillagas. Extremt känsliga äggallergiker kan också var känsliga mot kyckling, höns och fiskrom. Symtomen kan vara: nässelutslag, eksem, astma.

KÄLLOR: ASTMA och ALLERGIFörBundet, ALLERGISIDAN, svenska celiakiförbundet, dietistmottagningen SÖS