ISO-mat – vägen till att lyckas? Svar: JA

Den obekväma ”Michelinringen” på 17 kg satt som klister runt ansiktet, buken och magen. Varje dag, under många år, bestämde jag mig att JUST i dag ska det vara den sista dagen på att se ut som en påhittad reklamgubbe och JUST i dag är min första dag på väg mot ett NYTT JAG som inte är slav under sitt ätande. Men varje dag blev till månader och till år och inget hände mer än att min ångest för att försöka och att misslyckas ökade.


För ett år sedan tillhörde jag gruppen överviktiga kvinnor (BMI närmare 30) som hade provat allt från Viktväktarna till GI för att permanent gå ner i vikt. Jag var innerligt trött på att inte tycka om min spegelbild och övervikten orsakade mig hälsoproblem i form av högt blodtryck. Jag hade otroligt svårt att tacka nej till sötsaker och stora portioner mat. Jag dammsög i mig allt som bara ökade mitt beroende av att få i mig mer och som inte var rätt för kroppens förbränning. Pasta, bröd och lightprodukter var några riktiga storfavoriter. Mina tankar handlade väldigt ofta om mat. Även när jag var övermätt åt jag ändå fast jag inte var hungrig. Under en lång period hade jag ett behov som inte jag kunde kontrollera och det gjorde mig extremt missnöjd som sedan i sin tur negativt påverkade andra saker i mitt liv. En lång kedja av orsaker och konsekvenser som jag inte orkade/ville bryta. Det handlar inte om att jag inte VET hur man gör.

Jag gav efter gång efter gång för att den lilla ”djävulen” i hjärnan lyckades övertala mig att släppa fokus när det blev jobbigt – för att det går att köpa större kläder och man behöver inte stirra i spegeln. Motivationen sjönk ganska snabbt efter att jag alltid började starkt och så blev det igen större kläder. Och jag ignorerade min spegelbild. Lätt som en plätt.
I augusti förra året stod jag i Pocketshop på Centralen och skulle välja något bra att läsa och då - en bok – en grön obetydligt designad pocketbok fastnade i min hand av alla tusentals böcker som finns där. Jag lade tillbaka den flera gånger och vips! så letade min hand upp den igen. Rubriken formligen skrek ut sitt budskap: ISODIETEN - GÅ NER ETT KILO I VECKAN- FÄRDIGA PROGRAM ATT FÖLJA- ÖVER 50 RECEPT-SÄKER OCH EFFEKTIV METOD!

Luften gick ur mig – vad är det för trams igen?! Författarna Fredrik Paulún, Kristina Andersson och Martin Brunnberg kände jag igen från min GI – period som jag upplevde ganska komplicerad och utan att något resultat syntes. Men trots att jag var misstänksam så var den lilla ”djävulen” tyst i mitt huvud och jag köpte boken och läste den. Och så vände det. Som Titanic – sakta men säkert, fast nu var jag på väg ifrån mitt egen is(ter)berg.

Isodiet är ingen bantningsdiet i klassisk mening och kosthållningen kallas även för mättnadsmat – det handlar om långsamma kolhydrater och mycket proteinrikt mat med lagom fett. Jag var för en gångs skulle helt nollställd innan jag började slaviskt beta av det åtta veckor långa kostprogrammet. Boken vägleder på ett bra sätt med massor av goda råd utan att livet blir för krångligt eller invecklat. Allt eftersom tiden gick upptäckte jag att jag reagerade precis som det stod i boken – en bekräftelse att jag gjorde rätt. Det gav mig hopp.

Jag vågade koppla bort att jag gick ner i vikt, jag vägde mig inte. Varje gång när matsuget, av gammal vana, började dra mig mot kylskåpet ställde jag mig själv mot väggen med frågan – är jag hungrig eller är det här för att belöna och trösta mig själv? Det var väldigt sällan jag var hungrig eftersom iso-maten ger en mättnadskänsla under en lång tid tills det är dags för nästa måltid och då kanske man inte ens är hungrig, men man måste få in en rutin. Det var bara att våga släppa taget och våga tro på systemet och sig själv. Jag upptäckte att felet jag hade gjort innan var att jag var inställd på att banta. Inte på att ändra min kost. Det var ju något som man fick på köpet när man bantade. Därför tror jag att min motivation försvann varje gång.

Den glädjande nyheten är att fast man är laktosintolerant, precis som jag, går det utmärkt att använda alla laktosfria produkter som finns ute i handeln. Och man får omvärdera sitt tyckande om ägg – en av förutsättningarna för att lyckas. Och glöm inte bort att Du måste vara fullt fysiskt frisk för att vara lämplig kandidat. Iso-mat är perfekt för personer med högt blodsocker och dessutom är kosten glutenfri. Men är man överviktig av andra anledningar ska man alltid kontakta sin läkare.

Jag får ingen provision för att jag rekommenderar den här pocketboken, tekniken och mathållningen. Däremot gläds jag i förväg för alla ni individer som bestämmer er att göra samma sak som jag. Att tysta ner den lilla ”djävulen” i hjärnan för gott och välkomna nya tankar som dyker upp när man vågar vara nöjd. Som grön lotta vet man ju att inget är omöjligt – det kan endast vara svårt, svårare eller riktigt jobbigt!

Michelingubben och lilla ”djävulen” har flyttat ihop och bor på okänd adress. Jag hoppas aldrig mer behöva träffa dem!

Hälsar Mille Starco