Civil olydnad

I samhället är civil olydnad en metod för förändring. Det går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag, eller att vägra följa beslut från myndighet och då också vara beredd att ta konsekvensen av handlingen. Syftet är ofta, förutom den direkta effekten, att utmana orättvisor eller missförhållanden som olydnaden vänder sig emot.

Eftersom aktivisterna tar på sig konsekvenserna av sina handlingar undergrävs i en del fall den kollektiva rädsla som kan finnas för straff som myndigheter/övermakt vill upprätthålla, och som i normala fall leder till lydnad.

Enligt Mahatma Gandhi och Martin Luther King är den civila olydnadens fyra grundprinciper:

  1. inget våld
  2. ingen skadegörelse
  3. öppenhet och
  4. ansvarstagande.

Vanliga syften till civil olydnad i Sverige i dag är att gå emellan i omstridda statliga eller kommunala projekt, i företags verksamheter eller att få till stånd genomgripande samhällsförändringar, så kallad ickevåldsrevolution.

Exempel på civil olydnad

  • Tebjudningen i Boston (16/12 1773)
  • Ofog (ett svenskt nätverk som arbetar mot militarism och kärnvapen och för en fredligare värld)
  • Almstriden (natten till den 12/5 1971 i Kungsträdgården, ang den planerade fällningen av tretton skogsalmar till förmån för en tunnelbaneuppgång)
  • Gömma flyktingar
  • Husockupation
  • Plogbillsrörelsen (en fredsrörelse med aktivistgrupper som utför plogbillsaktioner, avrustning och skadande av vapen, främst kärnvapen, med hammare eller andra handhållna verktyg)
  • Tritnaha (var en uppmärksammad svartklubb på S:t Eriksgatan i Stockholm som drevs av det nyliberala nätverket Frihetsfronten 1990-1993 i protest mot de restriktiva utskänkningsreglerna)
  • Greenpeace aktioner.


Några kända företrädare för variationer av civil olydnad:
Mahatma Gandhi, 1869-1948 (mördad), var indisk advokat, politiker och andlig ledare. Han var en förgrundsfigur i Indiens självständighetssträvanden. Han förespråkande icke-våldsprincipen satyagraha, men kunde inte helt hindra att de av honom initierade protesterna stundtals blev våldsamma. Gandhi tillämpade första gången fredlig civil olydnad i den indiska folkgruppens kamp för medborgerliga rättigheter i Sydafrika där han växte upp. När han flyttade till Indien organiserade han fattiga bönder och arbetare för att protestera mot tunga skatter och utbredd diskriminering. Gandhi blev känd för att leda sin nation i olydnad mot den brittiska saltskatten som infördes i Indien med en saltmarsch på 400 kilometer 1930.

Martin Luther King Jr, 1929-1968 (mördad), var en amerikansk pastor, aktivist och framstående ledare inom afroamerikanska medborgarrättsrörelsen. Han är mest känd som en symbol för utvecklingen av medborgerliga rättigheter i USA och runt om i världen. Han ledde bussbojkotten i Montgomery 1955 och deltog i marschen till Washington 1963 där King levererade sitt "I Have a Dream"-tal. År 1964 blev King den yngsta personen att motta Nobels fredspris för sitt arbete att avsluta rassegregering och rasdiskriminering.

Barbara Deming, 1917-1984, amerikansk aktivist, regissör, författare, journalist med mera. Deming inledde sin bana som aktivist redan under 1950-talet, då hon protesterade mot de orättvisor hon såg i USA och världen. Hon började sitt arbete för kvinnors rättigheter. Under Vietnamkriget ingick hon i olika grupper som protesterade mot kriget och blev fängslad många gånger för sina protester.

Philip Berrigan, 1923-2002 amerikansk fredsaktivist, kristen anarkist och före detta romersk-katolsk präst. Berrigan deltog i andra världskriget och berördes djupt av våldet och rasismen han såg där. Efter kriget blev han aktiv i medborgarrättsrörelsen i USA och marscherade mot segregation och deltog i bussbojkotter. Senare blev Berrigan involverad i motståndet mot Vietnamkriget och plogbillsrörelsen. Han har dömts till fängelse i omgångar för sina olika aktioner.

KÄLLA: Wikipedia