Bosnien 93/94

– berättat av en bataljonsläkare

Sex veckor innan Sollentuna lottakårs resa till Bosnien tidigare i år, träffades ett tiotal lottor för att lyssna till Björn Borgwall, en läkare som under kriget i Bosnien hade uppdrag som bataljonsläkare.




Den första av de svenska bosnienbataljonerna som Sverige bidrog med till de fredsbevarande styrkorna i Bosnien namnsattes till BA01 och det var i den som Björn var bataljonsläkare. Bataljonen bestod av tre pansarskyttekompanier samt ett stabs- och trosskompani som under sin insatstid, september 1993 – mars 1994, organiserades tillsammans med ett danskt stridsvagnskompani och ett norskt fältsjukhus till förbandet Nordbat 2.

Hur får man en bataljonsläkare som verkat på uppdrag för FN att hitta till Sollentunas lottakår? Som med flera andra ”träffar” vi hade inför vår resa handlade även detta möte om att använda sina kontakter. Ingrid George hade under ett eget läkarbesök kommit i slang med sin läkare Björn och fått veta hans historia. Ingrid såg genast vad han kunde bidra med för vår lottakår och bjöd in honom till möte med oss.

Vi tog emot Björn i Sollentuna kommunhus en söndagsförmiddag i april. Med så väl ord som bilder kom Björn att berätta om sina egna erfarenheter från ett krigsdrabbat Bosnien för cirka 20 år sedan.

Han inledde dock sitt föredrag med en annan resa, sin egen resa mot att att bli bataljonsläkare, vilket inte var en självklarhet från början. Yrkesmässigt startade han den militära banan. Flera år senare påbörjade han studierna som ledde till att han blev läkare. När sedan Försvarsmakten fick kännedom om att den nyutbildade läkaren hade en militär bakgrund blev han tillfrågad om att vara verksam med sina medicinkunskaper inom Försvarsmakten.

För mig, som skulle åka med på vår kårresa till Bosnien i maj, var det intressant att lyssna till Björn när han berättade om allt från hemska upplevelser orsakade av krigets fasor till hans beskrivningar av landskapet. Och det var också intressant att ta del av hans bildmaterial – även om flera av bilderna visade på hemska konsekvenser av krig. Särskilt en bild gjorde starkt intryck hos mig. Björn och några av soldaterna hade kommit till ett hus. I ett av rummen satt två personer tätt, tätt intill varandra. Avrättade. Björn berättade att soldaterna lärde sig att personer som satt så ibland var minerade, varför de inte direkt kunde kliva in och bära ut personerna. Istället vidtog ett arbete av desarmering innan kropparna kunde föras ut.

Vad gäller landskapet visade sig Björns beskrivningar stämma helt överens med verkligheten. Vilka vackra vyer som Bosniens berg gav oss! Vad gäller kvaliteten på vägarna fick vi erfara att Björn hade rätt även där. Men vad gäller intrycken ifrån vår resa får vi berätta mer en annan gång.

Marie Ekberg